Belgien säkrade gruppsegern i grupp G i fotbolls-VM 2026 efter en klar 5–1-seger mot Nya Zeeland i Vancouver. Efter två försiktiga och ganska bleka kryss mot Egypten och Iran kom till slut den belgiska offensiva urladdningen som många hade väntat på.
Leandro Trossard blev tvåmålsskytt, Kevin De Bruyne styrde spelet och gjorde själv mål, Romelu Lukaku kom in från bänken och skrev belgisk VM-historia, och Alexis Saelemaekers satte punkt på tilläggstid. Nya Zeeland reducerade sent genom Elijah Just, men då var matchen redan avgjord.
Resultatet innebär att Belgien slutar etta i grupp G på fem poäng, före Egypten på målskillnad. Nya Zeeland lämnar turneringen med en poäng efter tre matcher, men gjorde det efter en grupp där laget periodvis visade mer spel än vad slutplaceringen antyder.
Belgien behövde ett offensivt besked
Belgien kom till den sista gruppmatchen med ett märkligt utgångsläge. Laget var obesegrat, men hade inte övertygat. 1–1 mot Egypten följdes av 0–0 mot Iran, och inför mötet med Nya Zeeland fanns det en tydlig känsla av att Belgien behövde mer än bara ett resultat. Laget behövde visa att offensiven fortfarande kunde bära i ett mästerskap.
Rudi Garcia svarade med flera förändringar. Romelu Lukaku placerades på bänken, Leandro Trossard fick en mer central offensiv roll och Kevin De Bruyne fanns kvar som navet i spelet. Det var en tydlig signal om att Belgien ville ha mer rörlighet, fler löpningar och snabbare kombinationer runt Nya Zeelands backlinje.
Nya Zeeland hade samtidigt fortfarande en teoretisk chans att gå vidare. Efter 2–2 mot Iran och 1–3 mot Egypten behövde laget vinna och hoppas på rätt resultat i den parallella matchen. Det gjorde att Darren Bazeley inte kunde nöja sig med att bara försvara hedern. Nya Zeeland behövde också försöka skapa något framåt.
De Bruyne tog över matchens rytm
Belgien fick snabbt ett tydligare grepp om spelet än i de två första gruppmatcherna. Kevin De Bruyne hittade tidigt ytor mellan Nya Zeelands mittfält och backlinje, och hans passningsspel gav Belgien den riktning som saknats tidigare i turneringen. När De Bruyne fick vända upp blev hela den belgiska offensiven farligare.
Nya Zeeland försökte stå kompakt och hålla ihop centralt, men Belgien flyttade bollen med bättre tempo än tidigare. Jeremy Doku gav bredd och fart, Trossard rörde sig smart mellan positionerna och Charles De Ketelaere bidrog med tyngd i ytorna runt straffområdet. Det gjorde det svårt för Nya Zeeland att veta var den första pressen skulle sättas in.
Det var också tydligt att Belgien spelade med större beslutsamhet. I de tidigare matcherna hade laget ibland blivit för långsamt och för försiktigt. Mot Nya Zeeland kom passningarna tidigare, löpningarna var fler och avstånden mellan lagdelarna bättre. Det gav en helt annan offensiv balans.
Trossard öppnade vägen
Leandro Trossard blev den spelare som tydligast tog vara på förändringarna. Hans första mål gav Belgien ett viktigt övertag och tvingade Nya Zeeland att öppna sig mer än laget hade önskat. För Belgien var det exakt den start som behövdes för att få bort den osäkerhet som hade följt efter de två inledande kryssen.
Trossards rörelse var svår att fånga upp. Han stod inte stilla som en klassisk central anfallare, utan föll ner, drog sig ut åt kanterna och dök sedan upp i målområdet när Belgien hittade fram. Den typen av rörlighet passade det belgiska spelet bättre än de mer statiska anfall som präglat tidigare matcher.
Nya Zeeland fick allt svårare att försvara rätt sida. Tim Payne, Tyler Bindon, Liberato Cacace och Finn Surman tvingades hantera både djupledslöpningar och spelare som kom rättvända framför backlinjen. När Belgien väl fått sitt första mål blev matchen betydligt mer på den europeiska favoritenens villkor.
Nya Zeeland kämpade men fick jaga för mycket
Nya Zeeland hade inte råd att bara sjunka hem, men varje försök att kliva fram gav Belgien ytor. Joe Bell och Marko Stamenic försökte få grepp om mittfältet, medan Sarpreet Singh och Elijah Just sökte bollar i mer offensiva ytor. Problemet var att laget sällan fick tillräckligt långa anfall för att flytta upp hela laget.
Chris Wood fick en otacksam roll längst fram. Han behövde hålla i bollen, vinna dueller och ge laget tid att fylla på, men Belgien försvarade med bättre understöd än i sina tidigare matcher. Brandon Mechele, Arthur Theate, Maxim De Cuyper och Timothy Castagne lyckades ofta stänga ytorna innan Nya Zeeland kunde spela sig fram till rena avslut.
Det gjorde att Nya Zeeland blev allt mer beroende av enskilda omställningar och fasta situationer. Laget hade energi och vilja, men skillnaden i individuell kvalitet blev tydlig när matchen öppnade sig. Belgien kunde göra mer med sina bollvinster och hade fler spelare som kunde avgöra situationer på egen hand.
De Bruyne gjorde sitt historiska mål
Kevin De Bruyne krönte sin starka insats med ett eget mål. Det var ett mål som hade betydelse både i matchen och i den belgiska VM-historien, eftersom han blev Belgiens äldste målskytt i ett VM. Framför allt var det ett kvitto på att han fortfarande kan vara den spelare som lyfter Belgien när laget behöver riktning.
De Bruynes roll var inte bara att slå den sista passningen. Han styrde när Belgien skulle öka tempot, när laget skulle spela tryggare och när bollen skulle flyttas från kant till kant. Mot ett Nya Zeeland som fick springa mycket blev hans beslutsfattande avgörande.
För Belgien var det ett mycket viktigt besked inför slutspelet. Laget har länge byggt mycket av sitt anfallsspel kring De Bruynes blick och precision. När han spelar på den här nivån blir Belgien ett helt annat lag än det som hackade sig fram genom de två första omgångarna.
Lukaku kom in och skrev belgisk VM-historia
Romelu Lukaku började alltså på bänken, men när han väl kom in satte han också sitt avtryck. Hans mål gjorde honom till Belgiens främste VM-målskytt genom tiderna, med sex mål totalt i turneringens historia. Han passerade därmed Marc Wilmots och gav ännu en historisk dimension åt kvällen.
Det var också ett viktigt personligt svar. Att bli petad från start i en avgörande gruppmatch är aldrig obetydligt för en anfallare av Lukakus status. Men hans inhopp visade att han fortfarande kan bidra, särskilt när matchen öppnar sig och Belgien kan fylla på med fler spelare runt straffområdet.
För Garcia är det samtidigt ett angenämt problem. Trossard fungerade utmärkt från start, Lukaku gjorde mål från bänken och Belgien såg farligare ut än tidigare. Inför slutspelet kan förbundskaptenen nu välja mellan olika offensiva uttryck snarare än att bara försöka få en fast modell att fungera.
Elijah Just gav Nya Zeeland ett sista mål
Nya Zeeland fick till slut sin reducering genom Elijah Just i den 84:e minuten. Målet förändrade inte matchens utgång, men det gav laget ett ögonblick att ta med sig från en annars tung kväll. För ett landslag som kom till turneringen med hopp om att överraska hade ett sent mål ändå betydelse.
Just hade varit en av de spelare som försökte skapa något även när matchbilden var svår. Hans mål visade att Nya Zeeland inte hade gett upp trots att Belgien redan hade dragit ifrån. Det var också ett bevis på att laget kunde hitta fram när Belgien tappade koncentration i slutskedet.
Samtidigt blev reduceringen snabbt överskuggad av Belgiens svar och kontroll. Nya Zeeland behövde flera mål, inte ett tröstmål, och Belgien hade alldeles för mycket kvalitet för att släppa in verklig nerv i matchen. När Saelemaekers senare gjorde 5–1 på tilläggstid var kvällen definitivt stängd.
Belgien vann gruppen på målskillnad
Den parallella matchen mellan Egypten och Iran slutade 1–1, vilket innebar att Belgien och Egypten båda slutade på fem poäng. Belgiens storseger mot Nya Zeeland blev därför avgörande för gruppsegern. Målskillnaden lyfte laget förbi Egypten och gav Belgien en starkare position inför sextondelsfinalen.
Det var också ett psykologiskt lyft. Inför matchen fanns frågor om Belgien verkligen hade tillräckligt mycket offensiv kraft kvar i sin trupp. Efter 5–1 är frågorna annorlunda. Nu handlar det snarare om huruvida laget kan upprepa den här intensiteten mot ett mer meriterat motstånd i utslagsfasen.
Belgien får nu möta en av de bästa grupptreorna. Exakt motstånd beror på den slutliga tredjerankingen, men oavsett vilket lag som väntar går Belgien in i slutspelet med en betydligt bättre känsla än efter de två första matcherna.
Nya Zeeland lämnar med blandade känslor
För Nya Zeeland slutar VM i gruppspelet. En poäng på tre matcher räckte inte, och 1–5 mot Belgien blev en tydlig påminnelse om avståndet till de bästa lagen när de får sitt spel att stämma. Samtidigt var turneringen inte utan ljuspunkter.
Krysset mot Iran visade att Nya Zeeland kunde konkurrera, och även mot Egypten fanns perioder där laget stod upp bra. Mot Belgien blev uppgiften däremot för stor. När Belgien hittade fart, variation och effektivitet kunde Nya Zeeland inte längre försvara matchen på sina egna villkor.
Darren Bazeley kan ändå ta med sig erfarenhet. I det utökade VM-formatet får fler nationer möta den allra högsta nivån, och för Nya Zeeland blir lärdomen tydlig. Laget har struktur och arbetsmoral, men behöver ännu mer spets och bolltrygghet för att kunna hota topplag över 90 minuter.
En belgisk seger som ändrade turneringskänslan
Det mest betydelsefulla med Belgiens 5–1-seger var inte bara resultatet. Det var sättet laget vann på. Efter två matcher där Belgien hade sett spänt, långsamt och osäkert ut kom en insats där flera offensiva spelare hittade rätt samtidigt. Trossard gjorde mål, De Bruyne styrde, Lukaku levererade från bänken och Saelemaekers avslutade målskyttet.
För svenska tittare som följer turneringen är Belgien nu ett lag att hålla ett extra öga på inför slutspelet. Det är fortfarande inte självklart att laget är tillbaka på den nivå som tidigare belgiska generationer nådde, men mot Nya Zeeland fanns åtminstone en påminnelse om vilken kapacitet som finns i truppen.
Nya Zeeland åker hem, Belgien går vidare som gruppvinnare. 5–1 i Vancouver blev kvällen då Belgien slutade stappla genom gruppspelet och började se ut som ett lag som faktiskt kan göra skada i utslagsfasen.
