Få innovationer inom modern fotboll har väckt så starka känslor som införandet av VAR – Video Assistant Referee. När systemet först introducerades var tanken enkel: att minska antalet uppenbart felaktiga domslut och därigenom skapa en mer rättvis fotboll. Men i praktiken har VAR både hyllats och kritiserats, beundrats som en teknisk framgång och ifrågasatts som ett hot mot spelets själ. Diskussionen har blivit lika mycket en del av matcherna som själva spelet på planen.
För vissa representerar VAR framtidens fotboll – ett sätt att eliminera orättvisor och tydliggöra situationer som tidigare var omöjliga att avgöra med blotta ögat. För andra är det ett ingrepp i den spontana glädjen, ett system som tar bort ögonblickets känsla och ersätter den med väntan, förvirring och frustration. Oavsett ståndpunkt har VAR förändrat fotbollen i grunden.
Bakgrunden till VAR – varför systemet infördes
VAR började testas under mitten av 2010-talet efter en lång debatt om domarfel i viktiga matcher. Framstående incidenter, som Frankrikes otillåtna mål mot Irland i VM-kvalet 2009 eller Tysklands bortdömda mål mot England i VM 2010, blev symboler för behovet av teknisk hjälp. Målet var tydligt: minska antalet så kallade ”clear and obvious errors” – uppenbara misstag som påverkar resultatet av matcher.
FIFA började officiellt testa systemet i mindre turneringar 2016, och två år senare användes det för första gången i ett världsmästerskap – VM i Ryssland 2018. Där spelade VAR en avgörande roll i flera matcher, bland annat genom att korrigera straffsituationer och röda kort. Efter VM blev systemet snabbt standard i de flesta stora ligor, däribland Premier League, La Liga, Serie A och Allsvenskan. Tekniken var här för att stanna – men med den följde nya utmaningar.
Hur VAR fungerar i praktiken
Systemet består av ett team av videoassistenter som sitter i ett kontrollrum med tillgång till flera kameravinklar från arenan. Deras uppgift är att övervaka matchen i realtid och meddela huvuddomaren om en potentiell felbedömning inträffat. VAR används enbart i fyra specifika situationer: mål och eventuella regelbrott i samband med mål, straffsituationer, röda kort samt vid förväxling av spelare vid kortutdelning.
Processen är enkel i teorin men komplex i praktiken. Om en misstänkt situation uppstår granskar VAR-teamet bilderna och kommunicerar via headset med huvuddomaren. Om domaren bedömer att det finns skäl till omprövning, avbryts spelet och han eller hon får möjlighet att själv se reprisen på en skärm vid sidlinjen. Först därefter fattas det slutgiltiga beslutet. I många fall korrigeras ett domslut, men lika ofta står domaren fast vid sin första bedömning.
Fördelarna – när tekniken fungerar som bäst
Det går inte att förneka att VAR i många fall har gjort fotbollen mer rättvis. Tydliga regelbrott som tidigare kunde avgöra matcher har nu möjlighet att rättas till i efterhand. Offsidebedömningar har blivit mer exakta, och grova förseelser som domaren missat har kunnat upptäckas. För spelare och tränare som förlorat matcher på grund av felaktiga domslut är detta en revolution.
Ett tydligt exempel på VAR:s positiva effekt är antalet korrekta beslut som ökat i internationella turneringar. Enligt FIFA:s statistik har träffsäkerheten i domslut stigit från cirka 93 procent till över 98 procent sedan systemet infördes. För en sport där varje mål kan vara avgörande är det en betydande skillnad. Dessutom har många spelare uppgett att de känner större trygghet – de vet att flagranta misstag inte längre kan passera obemärkta.
Nackdelarna – när tekniken skapar mer kaos än klarhet
Trots sina fördelar har VAR väckt enorm kritik, särskilt bland supportrar. En av de mest påtagliga effekterna är den förändrade upplevelsen på läktaren. Tidigare var glädjen vid ett mål omedelbar – jublet, kramarna, euforin. Nu följs ofta varje mål av ett par sekunders tvekan och blickar mot domaren. Kommer det att granskas? Kommer det godkännas? I många fall tystnar publiken helt tills beskedet kommer, vilket påverkar den spontana stämningen som alltid varit en del av fotbollens själ.
En annan kritik gäller inkonsekvens. Trots att VAR ska skapa rättvisa, används det olika beroende på liga, domare och situation. Vissa ingriper vid minsta kontakt, andra låter spelet fortsätta. Dessutom har millimeterprecisionen vid offsidebeslut blivit en källa till irritation. När mål underkänns på grund av att en spelares tå är framför backlinjen, upplevs rättvisan som överdriven – det mänskliga inslaget i fotbollen försvinner.
VAR och domarens roll på planen
VAR var tänkt att hjälpa domarna, men många menar att systemet paradoxalt nog gjort deras jobb svårare. Tidigare var huvuddomaren ensam ansvarig för besluten. Nu delas ansvaret med ett osynligt team i ett kontrollrum, vilket kan skapa osäkerhet och kommunikativa problem. Domaren på planen får ibland kritik för beslut som egentligen fattats efter VAR-granskning, och gränsen för vem som bär det slutgiltiga ansvaret blir suddig.
Vissa domare har också uttryckt att deras auktoritet på planen minskat. När varje beslut potentiellt kan granskas i slow motion, vågar vissa inte längre lita fullt ut på sin egen bedömning. Det leder till att spelet stannar upp oftare och att den naturliga rytmen bryts. Domarens roll har alltså förändrats från att vara spelets tydliga auktoritet till att bli mer av en förmedlare mellan teknik och tolkning.
VAR och den taktiska dimensionen av spelet
VAR har inte bara påverkat domarna, utan också hur spelare och tränare agerar. Många lag har börjat anpassa sina strategier efter systemet. Spelare är mer medvetna om kamerornas närvaro och undviker ofta fysiska närkamper som tidigare var självklara. Samtidigt utnyttjas VAR taktiskt – exempelvis genom att överdriva kontakt i straffområdet för att tvinga fram en granskning. Denna nya dimension har gjort spelet mer försiktigt i vissa delar av planen.
Även målfiranden har förändrats. Spelare firar ofta med dämpad glädje, väntande på beskedet från VAR-rummet. Det är inte ovanligt att ett mål först godkänns efter flera minuters väntan, vilket förändrar hela den emotionella dynamiken i matchen. Det som en gång var en explosion av känslor har i vissa fall blivit en teknisk process.
Teknologins framtid i fotbollen
VAR är bara början på fotbollens digitala transformation. System som semiautomatiserad offside, där datorer använder sensorer i spelarnas kläder för att upptäcka positioner, testas redan i flera turneringar. Målet är att göra besluten snabbare och mer exakta. Samtidigt pågår en debatt om hur mycket teknik som egentligen hör hemma i en sport som alltid byggt på känsla, intuition och mänskliga misstag.
Det står klart att VAR inte kommer försvinna. Frågan är snarare hur det kommer utvecklas – och om fotbollen hittar en balans mellan rättvisa och rytm. Tekniken har potential att göra sporten bättre, men bara om den används med fingertoppskänsla. I slutändan är fotboll inte en vetenskap, utan ett spel. Och ibland är det kanske just det mänskliga, det ofullkomliga, som gör sporten så älskad.
