PGA Championship 2025 på Quail Hollow gav Alex Norén en vecka där både spets och sårbarhet syntes i klartext. Efter tre starka rundor där särskilt lördagens 66-runda stack ut, låg svensken inom räckhåll för ledningen och fick gång på gång spela de avgörande bollarna med tv-kamerorna i hälarna. Det var ett tydligt kvitto på att Norén inte bara kvalar in på de största scenerna, utan kan vara en del av själva titelracet när majorpuls och tryck över 72 hål prövar allt från bollträff till beslutsfattande.
Söndagen blev tuffare. Med banan uppstramad och flaggplaceringarna satta för att avslöja minsta svaghet landade Norén på en avslutande 76-runda och föll tillbaka till delad 17:e plats totalt. Det ändrar inte helhetsintrycket av en majorinsats där han under stora delar av veckan trivdes i turbulensen, hittade fairways när han behövde det och visade det där svenskt välbekanta tålamodet som ofta krävs på Quail Hollows långa par 4-hål.
Ta grönt kort online eller på golfklubb
Nycklarna på Quail Hollow – position, tempo och tålamod
Quail Hollow belönar spelare som kan kombinera längdkontroll in i green med rätt sida av fairway från tee. Norén skapade sina bäst betalda birdielägen när han vågade slå för position snarare än maximal carry, vilket öppnade för kilar med backspinn och säkra tvåputtar. Under lördagen satt den balansen perfekt: aggressivitet där marginalerna fanns, konservatism där straffet lurade nära kanterna.
Det som höll tillbaka söndagens jakt var inte en enskild katastrofhålsekvens utan små, dyra missar i följd: en putt som rinner över kanten, ett mellanjärn som lämnar en putt uppför utan rätt linje, en defensiv chip som inte biter i slänten. Den typen av ”kumulationsfel” är typiska i en majoravslutning där greenhastighet och vindpustar förskjuter fönstret för vad som är ett ”bra miss”. Att Norén ändå stannade på den övre tredjedelen av resultattavlan säger något om grundnivån i spelet den veckan.
Lördagstempot och söndagens precision
Norén visade på lördagen varför han fortfarande räknas som en av golf-tourens mest formstarka ballstrikers. 66-rundan kom ur ett tempo där pre-shot-rutinen satt på sekunden, där drivern gav just den halvmetern in i fairways ”bra sida” som öppnar greenens front och där puttern frigjordes av konsekvent längdkontroll. Den kombinationen, i ett PGA Championship-läge, är vad som brukar separera en topp-10-vecka från ”mitt i fältet”.
På söndagen krävdes samma stringens, men med ännu smalare marginaler. Quail Hollows slutsträcka är byggd för att förhöra närspelets precision och den mentala orken efter 60+ hål under press. När ett par lägen inte föll in tidigt ökade trycket att forcera, och med det kom ett par missar som i majorfart snabbt kostar flera placeringar. Ändå var helhetsinsatsen tillräcklig för att lämna Charlotte med en respektabel topp-20 och med större rubriker än många som slutade framför.
Vad PGA Championship-resultatet betyder för Noréns säsong
En delad 17:e plats i en major ger mer än prispengar och poäng – det bekräftar att spelet håller mot de bästa på de mest krävande banorna. För Norén blev Quail Hollow en bro mellan vårens stabilitet och sensäsongens titeljakt, där självförtroendet från en majorvecka ofta syns i modigare linjer från tee och mer bestämda puttlinjer när säsongen går in i nästa block. Sådant momentum är på riktigt, inte som kliché utan som konkret beslutsamhet i de slag där tvekan annars smyger sig in.
Det är också värt att sätta PGA Championship i ljuset av sensommarens resultat. En spelare som visat att han kan bära trycket i en amerikansk major bär med sig samma verktyg in i Europas flaggskeppsevenemang, vilket Norén senare under året bevisade genom att vinna på DP World Tour mot ett topptungt startfält. Den typen av säsongsbåge – från major-kontention till titel – är exakt vad världsranking och framtida inbjudningar bygger på.
